2 dagar kvar sen är det dags!
Nu är det dags, väskan är packad och imorgon sätter vi oss på tåget till Stockholm. På lördag kl 12:10 står jag på startlinjen bland drygt 20 000 andra löpare och har 42 195 m framför mig. Då är det äntligen dags för Stockholm Marathon och min maradebut.
Det ligger mycket träning och mental laddning bakom om man klarar att fullfölja ett maraton. Idag känns det som jag kommer att fixa det och alla ni runt mig säger att jag klarar det och jag väljer att lyssna på er.
Anna-Karin du har gett mig världens bästa mantra. "Jag är uthållig, seg och grann". Detta skall jag tänka om och om igen ifall det blir motigt och så skall jag för femtielfte gången se mig själv springa gråtandes över mållinjen inne på Stockholms Stadion.
Mitt mål är att ta mig runt och göra det på ett sånt sätt att jag är hel även efter loppet och kan fira med en god middag.
För att inte drabbas av något tvivel att hinna runt har jag räknat lite på olika kilometertider som jag känner att jag behöver ha koll på.
För att ta sig runt har jag läst att man bör dubbla sin tid på halvmaran och lägga på ungefär 20 minuter För min del innebär det 2:03 + 2:03 + 0:20 = 4:26. Vilket låter helt fantastiskt. Men jag säkrar ytterligare och lägger mig på 6:45 min/km och siktar då på en sluttid på 4:45:00.
Nästa "fara" är den berömda väggen. Om den skulle inträffa gör den det nånstans på andra halvan. Så därför har jag räknat på hur lång tid andra halvan får ta om jag springer den första enligt min plan på 6:45 tempo. Och då visar det sig att jag har 4 timmar tillgodo innan målet stängs och teoretiskt kan gå sista två milen bara jag klara att hålla 11 minuters tempo. Så springa- gå - springa- gå funkar utmärkt för att klara målgången.
Sista faran är repen. Det är tre rep och de dras vid 21, 28 och 32 km. För att klara dessa måste jag snitta på 8:30 tempo. Vilket känns helt ok speciellt med tanke på att jag redan räknat ut att springa gå taktiken funkar.
Så summa av detta är förutom att jag gillar att räkna kommer att ta mig i mål och att jag när jag somnar på lördag kväll är en marathonlöperska och troligen ännu gladare än jag var när jag sprang GöteborgsVarvet den 12 maj.
Foto: AK Sten
Det ligger mycket träning och mental laddning bakom om man klarar att fullfölja ett maraton. Idag känns det som jag kommer att fixa det och alla ni runt mig säger att jag klarar det och jag väljer att lyssna på er.
Anna-Karin du har gett mig världens bästa mantra. "Jag är uthållig, seg och grann". Detta skall jag tänka om och om igen ifall det blir motigt och så skall jag för femtielfte gången se mig själv springa gråtandes över mållinjen inne på Stockholms Stadion.
Mitt mål är att ta mig runt och göra det på ett sånt sätt att jag är hel även efter loppet och kan fira med en god middag.
För att inte drabbas av något tvivel att hinna runt har jag räknat lite på olika kilometertider som jag känner att jag behöver ha koll på.
För att ta sig runt har jag läst att man bör dubbla sin tid på halvmaran och lägga på ungefär 20 minuter För min del innebär det 2:03 + 2:03 + 0:20 = 4:26. Vilket låter helt fantastiskt. Men jag säkrar ytterligare och lägger mig på 6:45 min/km och siktar då på en sluttid på 4:45:00.
Nästa "fara" är den berömda väggen. Om den skulle inträffa gör den det nånstans på andra halvan. Så därför har jag räknat på hur lång tid andra halvan får ta om jag springer den första enligt min plan på 6:45 tempo. Och då visar det sig att jag har 4 timmar tillgodo innan målet stängs och teoretiskt kan gå sista två milen bara jag klara att hålla 11 minuters tempo. Så springa- gå - springa- gå funkar utmärkt för att klara målgången.
Sista faran är repen. Det är tre rep och de dras vid 21, 28 och 32 km. För att klara dessa måste jag snitta på 8:30 tempo. Vilket känns helt ok speciellt med tanke på att jag redan räknat ut att springa gå taktiken funkar.
Så summa av detta är förutom att jag gillar att räkna kommer att ta mig i mål och att jag när jag somnar på lördag kväll är en marathonlöperska och troligen ännu gladare än jag var när jag sprang GöteborgsVarvet den 12 maj.
Foto: AK Sten
Europas Maritima Dag
Idag firas Europas Maritima Dag här i Göteborgs hamn. Många aktiviteter på olika platser längs älven. Jag höll mgi kvar här på Hisingssidan och promerade med kameran bland allt folk på kajen här hos oss på Eriksberg. Göteborg visar sig från sin bästa sida i soldis och nära 25 grader.
Nancy
Halvdag på stan med inköp av nytt objektiv och ett optikerbesök avslutades med middag hos oss och en kvällspromenad längs kajen.
Nancy fick bli den första modellen för det nya objektivet. Se så fint hon sitter och suktar efter något gott att äta.
Nancy fick bli den första modellen för det nya objektivet. Se så fint hon sitter och suktar efter något gott att äta.
Uthållig, seg och grann
Igår sprang jag Göteborgsvarvet på 2.03:13 en förbättring med ca 11 minuter mot min tid förra året. Det känns som jag springer med ett leende hela tiden och som om inte det var nog fick jag ett härligt skratt när jag kom ner för Älvsborgsbron och fick syn på den fina skylten som Anna-Karin och hennes systerbarn Amanda och Theo hade gjort bara till mig.
Foto: AK Sten
Bättre omdöme kan man inte få och det gladde mig verkligen. Bild på mig in action och lite annat från gårdagens Göteborgsvsarv finns på hennes blogg.
Idag känns det som dagen efter och jag har tagit det väldigt lugnt, lite fika med våra vänner från Kalmar innan de körde hem igen och en långsam promenad med Tony längs kajen och i Färjenäsparken.
Det blir vila någon dag till och sen börjar slutladdningen inför Stockholm Marathon. Faktum är att när jag kom imål igår kände jag, även om jag var trött, att med ett litet långsammare tempo är det fullt möjligt att springa ytterligare 21 km. Nu återstår att se om min kropp också tycker så. Men jag lovar att göra allt jag kan för att övertala den att vi tillsammans skall fixa 42 195 meter den 2 juni.
Men än så länge är det vila som gäller och det var skönt att få njuta av äppleblom och att se Älvsborgsbron i fjärran och veta att jag inte behöver ta mig över den i motvind idag.
Foto: AK Sten
Bättre omdöme kan man inte få och det gladde mig verkligen. Bild på mig in action och lite annat från gårdagens Göteborgsvsarv finns på hennes blogg.
Idag känns det som dagen efter och jag har tagit det väldigt lugnt, lite fika med våra vänner från Kalmar innan de körde hem igen och en långsam promenad med Tony längs kajen och i Färjenäsparken.
Det blir vila någon dag till och sen börjar slutladdningen inför Stockholm Marathon. Faktum är att när jag kom imål igår kände jag, även om jag var trött, att med ett litet långsammare tempo är det fullt möjligt att springa ytterligare 21 km. Nu återstår att se om min kropp också tycker så. Men jag lovar att göra allt jag kan för att övertala den att vi tillsammans skall fixa 42 195 meter den 2 juni.
Men än så länge är det vila som gäller och det var skönt att få njuta av äppleblom och att se Älvsborgsbron i fjärran och veta att jag inte behöver ta mig över den i motvind idag.
