2 dagar kvar sen är det dags!

Nu är det dags, väskan är packad och imorgon sätter vi oss på tåget till Stockholm. På lördag kl 12:10 står jag på startlinjen bland drygt 20 000 andra löpare och har 42 195 m framför mig. Då är det äntligen dags för Stockholm Marathon och min maradebut.

Det ligger mycket träning och mental laddning bakom om man klarar att fullfölja ett maraton. Idag känns det som jag kommer att fixa det och alla ni runt mig säger att jag klarar det och jag väljer att lyssna på er.

Anna-Karin du har gett mig världens bästa mantra. "Jag är uthållig, seg och grann". Detta skall jag tänka om och om igen ifall det blir motigt och så skall jag för femtielfte gången se mig själv springa gråtandes över mållinjen inne på Stockholms Stadion.

Mitt mål är att ta mig runt och göra det på ett sånt sätt att jag är hel även efter loppet och kan fira med en god middag.

För att inte drabbas av något tvivel att hinna runt har jag räknat lite på olika kilometertider som jag känner att jag behöver ha koll på.

För att ta sig runt har jag  läst att man bör dubbla sin tid på halvmaran och lägga på ungefär 20 minuter  För min del innebär det 2:03 + 2:03 + 0:20 = 4:26. Vilket låter helt fantastiskt. Men jag säkrar ytterligare och lägger mig på 6:45 min/km och siktar då på en sluttid på 4:45:00.

Nästa "fara" är den berömda väggen. Om den skulle inträffa gör den det nånstans på andra halvan. Så därför har jag räknat på hur lång tid andra halvan får ta om jag springer den första enligt min plan på 6:45 tempo. Och då visar det sig att jag har 4 timmar tillgodo innan målet stängs och teoretiskt kan gå  sista två milen bara jag klara att hålla 11 minuters tempo. Så springa- gå - springa- gå funkar utmärkt för att klara målgången.

Sista faran är repen. Det är tre rep och de dras vid 21, 28 och 32 km. För att klara dessa måste jag snitta på 8:30 tempo. Vilket känns helt ok speciellt med tanke på att jag redan räknat ut att springa gå taktiken funkar.

Så summa av detta är förutom att jag gillar att räkna kommer att ta mig i mål och att jag när jag somnar på lördag kväll är en marathonlöperska och troligen ännu gladare än jag var när jag sprang GöteborgsVarvet den 12 maj.


Foto: AK Sten


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0