Lite bilder från Stockholm Marathon
Trots väder och vind var det ett underbar lopp och gav definitiv mersmak. Detta känns verkligen som min grej, så korta fjöslopp på en mil lämnar jag åt andra ;).
Med en sånhär underbar hejarklack kan inget gå fel. Det bästa av allt det fanns en hejarklack till som jag inte har på bild ännu. Det var en sån lycka för mig att de hade delat på sig och hade full koll på när jag förväntades dyka upp så att de kunde heja för fulla halsar.
Här har jag avverkat drygt 12 km och känner mig urstark.
Regnet och blåsten fortsatte och när jag nådde hejarklacken vid nästa varv efter 37 km var jag fortfarande lika glad men betydligt mer frusen. Handskarna var dyblöta och kylde rejält. Kerstin offrade sina torra varma goa nyinköpta vinterhandskar och hjälpte mig att få på dom. Visst ser några av de andra löparna lite avundsjuka ut.
Men de torra härliga vantarna hastade jag vidare. visseligen i något långsammare tempo än för några timmar sedan. Jag sprang hela vägen in i mål med undantag för några promenadsteg vid vätske och energikontrollerna och ett toastopp.
4 timmar, 58 minuter och 17 sekunder senare passerade jag mållinjen. Känslan att efter ett års förberedelser springa in på Stadion går inte att beskriva.
Efter målgång blev det medaljutdelning och en liten promenad ner till Östermalms IP där hejarklackarna väntade.
Kännner mig sjukt nöjd och otroligt stolt över att jag genomfört ett marathon och dessutom under mycket speciella förhållanden. Syns det ?
Mannen bakom mig ser däremot inte så glad ut. Kan bero på att han inte hittat sin hejarklack eller att jag troligen bara stegat rätt fram och inte varken hört eller sett att det fanns andra än jag och klacken där just då.
Nu var det riktigt kallt och det var väldigt skönt att åka hem till hotellet ta en varm goo lång dusch, dra på sig ett torrt underställ och krypa ner under täcken en stund.
Kvällen avslutades med middag på Fondeuboden tillsammans med båda hejarklackarna och två som hejat via tv-rutan.
Tack alla för att ni var med mig och gjorde min maradebut till ett underbart minne!
Med en sånhär underbar hejarklack kan inget gå fel. Det bästa av allt det fanns en hejarklack till som jag inte har på bild ännu. Det var en sån lycka för mig att de hade delat på sig och hade full koll på när jag förväntades dyka upp så att de kunde heja för fulla halsar.
Här har jag avverkat drygt 12 km och känner mig urstark.
Regnet och blåsten fortsatte och när jag nådde hejarklacken vid nästa varv efter 37 km var jag fortfarande lika glad men betydligt mer frusen. Handskarna var dyblöta och kylde rejält. Kerstin offrade sina torra varma goa nyinköpta vinterhandskar och hjälpte mig att få på dom. Visst ser några av de andra löparna lite avundsjuka ut.
Men de torra härliga vantarna hastade jag vidare. visseligen i något långsammare tempo än för några timmar sedan. Jag sprang hela vägen in i mål med undantag för några promenadsteg vid vätske och energikontrollerna och ett toastopp.
4 timmar, 58 minuter och 17 sekunder senare passerade jag mållinjen. Känslan att efter ett års förberedelser springa in på Stadion går inte att beskriva.
Efter målgång blev det medaljutdelning och en liten promenad ner till Östermalms IP där hejarklackarna väntade.
Kännner mig sjukt nöjd och otroligt stolt över att jag genomfört ett marathon och dessutom under mycket speciella förhållanden. Syns det ?
Mannen bakom mig ser däremot inte så glad ut. Kan bero på att han inte hittat sin hejarklack eller att jag troligen bara stegat rätt fram och inte varken hört eller sett att det fanns andra än jag och klacken där just då.
Nu var det riktigt kallt och det var väldigt skönt att åka hem till hotellet ta en varm goo lång dusch, dra på sig ett torrt underställ och krypa ner under täcken en stund.
Kvällen avslutades med middag på Fondeuboden tillsammans med båda hejarklackarna och två som hejat via tv-rutan.
Tack alla för att ni var med mig och gjorde min maradebut till ett underbart minne!
Kommentarer
Postat av: Ulla
Helt underbara bilder.Vad kommer detta långloppsintresse ifrån. Jag menar vem har du ärvt det från.Kram på dig.
Postat av: Anna-Karin
Du ser lika glad ut som vanligt när du är ute och springer. Härligt att se bilderna!
Trackback
