Igår var vi på en heldagstur och besökte tre olika tempel.
Det första var ett grottempel och stalaktiterna formade sig som elefanter. De växer 0,3 mm per år och den största var drygt 8 meter lång. 


När vi ätit klart hittade jag köket
Sista templet vi besökte hade tidigare varit kungens tempel men blivit lite väl turistigt så därför blev det utbyttdet under 1990-talet
Utanför höll aporna hov och levde gott på bananer och majs som turisterna kunde köpa och mata dom med. 

Först morgonpromenad och nu frukost. Sen intar vi solstolarna för ännu en slapp dag. 

Solat och badat hela dagen. Fick vår utlovade bungalow och har nu denna utsikten istället.

Resan inleddes på Landvetter med en försening på knappt två timmar. Inga att reta upp sig på eftersom vårtflygplan ersattes av den allra senaste Boeing 787, Dreamliner, som är både snabbare och bekvämare. 
Detta är utsikten från vårt rum.. Vi hade bokat bungalow men det hade blivit nåt fel så det fanns ingen ledig flrsta natten. Men vår leende vän i lobbyn har lovat att vi kommer att bli så nöjda imorgon när vi får vårt riktiga rum  en Bungalow ned beachview.

Här följer ett gästinlägg från Tony där han bjuder er på lite härliga fjällbilder från hans sommarvandring i Lappland

 

Efter månader av längtan och planering var det äntligen dags för oss att ge oss iväg på den 11 mil långa vandringen Fjällräven Classic. Vi tog flyget upp till Kiruna och checkade in på Camp Ripan kvitterade ut våra kartor och Fjällräven passet där vi för varje etapp fick en  stämpel som bevis på att vi passerat kontrollen.

 

Direkt efter starten var vi en hyfsat stor klunga som vandrade iväg, men allt  eftersom tunnades den ut och vi valde olika vägar. Vid dagsetappens slut återsågs vi och slog upp våra tält  för natten. På flera ställen fanns det vedeldad bastu, vilket var en bra lön för dagens vandring.

 

Vandringstavar är perfekt, de kan användas till det mesta, här har jag ställt upp m ina byxor på tork.

 

Vi hade med oss mitt nyinköpta tält ett Hilleberg Nammatj 3 GT, som visade sig vara helt perfekt. Hade ju inte väntat mig annat men nu är det provat och visar sig hålla måttet. En sovdel och en stor absid där packningen kan vara. Vid  dåligt väder går det även utmärkt att laga mat där.

 

 

Om man tröttnat på frystorkat fanns det lite andra godsaker på stationerna. Här kunde vi köpa renhamburgare från Lap Dånalds. Bäst var nog ändå stationen där vi bjöds på nygräddade pannkakor med sylt och grädde.

 

Lång där borta i fjärran är vårt mål. En underbar vy att se fram emot och lägga meter för meter bakom sig.

 

 

Högsta toppen på vandringen är 1140 möh,  Tjäkjapasset.  Det kändes väldigt bra att nå dit efter en tuff vandring. Återigen var stavarna ett bra stöd.

 

Inte så mycket att orda om, härliga vyer och milslång utsikt.

 

 

På håll såg vi Lapporten, en mäktig bergsformation. Lapporten är Sveriges mest avbildade fjällmotiv. Känns kul att vara med i den klubben.

 

Återigen en fin vy, häftigt att kunna se både början och slutet av regnbågen. Vi brydde oss inte om att kontrollera om det låg en skatt vid slutet. Utan siktade på målgången av vandringen istället.

 

När vi passerade mållinjen fick vi hurrarop och applåder från de vandrare som  kommit i mål före oss (jo det fanns såna men inte så många).  Det var en mycket speciell känsla att vandra in till Trekkers Inn, få lägga ner ryggsäcken och bara njuta av att ha genomfört 11 mils vandring på 5 dagar. Den officiella tiden blev 100:40:14. Efter att vi visat upp våra etappstämplar i passet kunde vi kvittera ut vårt Fjällräven Classic märke och en välförtjänt medalj.

Jag kan verkligen rekommendera alla som gillar vandring och fjälllivet att genomföra denna ”tävlingen” åtminstone en gång. Tänk bara på att packa lätt, min ryggsäck vägde dryga 18 kg och det var i mesta laget. Nästa gång får den banta minst 4 kilo.

Förra helgen var jag i Kalmar och tittade på Kalmar Tritathlon. En Järnman som förhoppningsvis vis blir uppgraderad till en äkta Ironman nästa år.

Oavsett så är deltagarna helt enastående! De simmar 3890 meter slänger av sig våtdräkten och kastar sig upp på cykeln och blir där i 18 mil därefter ger dig sig ut och springer 42 195 meter, dvs ett marathon. 

Ett otrolig bra ordnat arrangemang som gjorde att det blev en mycket lyckad tävling, extra roligt var det att vi hade två deltagare vi hejade alldeles extra på, våra kollegor Erik Demmelmaier och Stefan Aldén. Erik gjorde sin första järnman medan Stefan har provat förut och var tillbaka för att förbättra sin tid sedan förra året.

Jag är mycket imponerad över deras bedrift och peppad att köra någon av de kortare distanserna nästa år. Men först skall jag genomföra Stockholm Marathon.

Starten var klockan sju på morgonen och hade samlat rätt mycket publik som hejade på och samtidigt åt sin frukost.



Det gäller att inte tappa tid så växlingarna går snabbt och vill man ha lite extra energi får man förvara den där det finns plats. De riktigt snabba har cykelskorna fästa i pedalerna och sätter i fötterna först sedan de trampat iväg.

 
Djup koncentration och en och annan glad min.



Erik och Stefan under de 18 milen på cykeln.

Denna stackarn hade fått punka och det strulade rejält när han skulle fixa till den. 45 minuter satt han där och lagade och pumpade. Reglerna är sådana att man får inte få någon hjälp av utomstående så även om vi gärna ville så fick vi inte hjälpa honom. Men oj vilka hejarop han fick när han passerade efter att äntligen ha lyckats.


Löparbanan är 7 km bort, 7 km hem och görs totalt 3 gånger, så vi placerade oss strategiskt i mitten av 7 km sträckan och kunde då heja på varje löpare totalt 6 gånger. I närheten var också en av vätskekontrollerna där deltagarna bjöds på vatten, energidryck, energibars, bananer, CocaCola och saltgurka. Som ni ser är åldersfördelningen på funktionärerna rätt spridd. Den lille tallen gick in stenhårt för sitt uppdrag och sprang fram och tillbaka i timmar och servade deltagarna. Kan tänka att han somnade gott den kvällen och drömde om sin första Järnman.


Stefan under löpdelen. Han tog sig i mål på 14:21:11, vilket var ungefär 20 minuter bättre än förra året. Strålande jobbat!


Erik jobbade på bra och tog sig i mål på 12:11:48. Kan ni fatta hur man kan se så pigg ut som han gör efter att ha slitit på kroppen i 12 timmar!


Ett stort och imponerat grattis till alla deltagarna men ett särksilt till Stefan och Erik som gjorde att vår dag som åskadare fick en extra dimension.

I helgen har vi varit på Koster och paddlat kajat tillsammans med två vänner från Ostkusten. 
Tyvärr kunde jag inte hjälpa till att paddla vår hyrda tvåmanskajak så mycket som jag hoppats eftersom handleden fortfarande inte är stark nog. Men som tur var har jag en stark man som kunde paddla runt oss båda. 

Dag tre blev det cykling och ett besök på Nordkoster för oss damerna och lite blåsigare paddling för herrarna vilket det gillade skarpt, de såg mycket nöjda och glada ut när de kom tillbaka och packade ihop kajakerna för hemfärd.
 
Njut av bilderna och om du någonsin får tillfälle att besöka Kosteröarna och dessutom paddla kajak bland skären skall du ställa dig först i kön och invänta en underbar upplevelse.







Foto: Ann Svensson