Min vardag

Ikväll har vi varit och lyssnat på spelningen med Timo och Symfonikerna på Götaplatsen. Det är drygt tre år sedan vi hörde de sist och blev helt sålda. Det är fortfarande en enastående kombination. Tänk om vi har sån tur att det någon låt med denna kombinationen på hans nästa platta. Håller tummen!

Om du har Spotify kan du klicka på bilden och få min Timo-spellista

 
Foto: Ann Svensson (Liseberg juni 2010)

Förra helgen var jag i Kalmar och tittade på Kalmar Tritathlon. En Järnman som förhoppningsvis vis blir uppgraderad till en äkta Ironman nästa år.

Oavsett så är deltagarna helt enastående! De simmar 3890 meter slänger av sig våtdräkten och kastar sig upp på cykeln och blir där i 18 mil därefter ger dig sig ut och springer 42 195 meter, dvs ett marathon. 

Ett otrolig bra ordnat arrangemang som gjorde att det blev en mycket lyckad tävling, extra roligt var det att vi hade två deltagare vi hejade alldeles extra på, våra kollegor Erik Demmelmaier och Stefan Aldén. Erik gjorde sin första järnman medan Stefan har provat förut och var tillbaka för att förbättra sin tid sedan förra året.

Jag är mycket imponerad över deras bedrift och peppad att köra någon av de kortare distanserna nästa år. Men först skall jag genomföra Stockholm Marathon.

Starten var klockan sju på morgonen och hade samlat rätt mycket publik som hejade på och samtidigt åt sin frukost.



Det gäller att inte tappa tid så växlingarna går snabbt och vill man ha lite extra energi får man förvara den där det finns plats. De riktigt snabba har cykelskorna fästa i pedalerna och sätter i fötterna först sedan de trampat iväg.

 
Djup koncentration och en och annan glad min.



Erik och Stefan under de 18 milen på cykeln.

Denna stackarn hade fått punka och det strulade rejält när han skulle fixa till den. 45 minuter satt han där och lagade och pumpade. Reglerna är sådana att man får inte få någon hjälp av utomstående så även om vi gärna ville så fick vi inte hjälpa honom. Men oj vilka hejarop han fick när han passerade efter att äntligen ha lyckats.


Löparbanan är 7 km bort, 7 km hem och görs totalt 3 gånger, så vi placerade oss strategiskt i mitten av 7 km sträckan och kunde då heja på varje löpare totalt 6 gånger. I närheten var också en av vätskekontrollerna där deltagarna bjöds på vatten, energidryck, energibars, bananer, CocaCola och saltgurka. Som ni ser är åldersfördelningen på funktionärerna rätt spridd. Den lille tallen gick in stenhårt för sitt uppdrag och sprang fram och tillbaka i timmar och servade deltagarna. Kan tänka att han somnade gott den kvällen och drömde om sin första Järnman.


Stefan under löpdelen. Han tog sig i mål på 14:21:11, vilket var ungefär 20 minuter bättre än förra året. Strålande jobbat!


Erik jobbade på bra och tog sig i mål på 12:11:48. Kan ni fatta hur man kan se så pigg ut som han gör efter att ha slitit på kroppen i 12 timmar!


Ett stort och imponerat grattis till alla deltagarna men ett särksilt till Stefan och Erik som gjorde att vår dag som åskadare fick en extra dimension.

Just som jag tänkt att No head-projektet nog fick läggas i malpåse dök det upp en leguan på stan.