Min vardag

Igår åkte vi en tur till Björkö för att fira mamma som fyller år lite senare i veckan. Innan kalasandet skulle T försöka fixa ljuset på en moped och då passade jag på att ta en tur i bergen.

Meningen var att jag skulle plocka lite björnbär men de är alldeles försenade i år. Växer en hel del på buskarna men de är fortfarande röda och stenhårda. Hittade ett och annat som var svart men oj så surt...

Istället gick jag runt i bergen på något ostadiga ben och livrädd att ramla och tänkte på hur det var här när jag var lliten. 

Då bodde vi hos min morbror på somrarna och i sprang här i bergen som om det var platta marken. Vi visste precis vilken väg man skulle gå och vilka stenar som var lösa. Ivriga att komma bort till Sandviken för att ta ett dopp. På kvällarna var det kvällsdopp vid 3-knop som ligger i viken bakom den lilla röda stugan.

Jag har köpt ett nytt macroobjektiv så det blir nog mycket sånt fotande framöver och därför också en viss risk (eller chans) att ni kommer att få se några av bilderna här. I väntan på det kan ni kika in till Anna Ulmestrand som har tagit några riktigt fina macrobilder.

Och så några bilder jag tagit med mitt gamla macro, bara för att prova den nya bildbredden


Foto: Ann Svensson

Jag bytte hit till blogg.se eftersom jag tyckte bilderna blev för små på blogspot. Men jag tycker fortfarande de blir lit eför små. Men nu har jag fått fix och trixhjälp av Nancys matte. Titta så bra det blev.

Tack snälla Anna-Karin!

Idag har jag äntligen fått tummen ur och gjort klart en av uppgifterna i min kurs Digital Bildbehandling.

Uppgiften gick ut på att vi skulle fixa lite med en bild och bland annat byta färg på rutchkanan från gul till röd. Det var väldigt pilligt eftersom det sticker upp små gröna grässtrån in i det gula. Om ni inte visste det innan så vet ni nu att gräs är gult och inte grönt som man tror.  Därför påverkas det när man byter ut de gula färgerna mot röda. och om man skall göra detta extremt noggrannt får man sitta tills man är hundra och klona och maska och det orkar jag inte med.

Det är kul att få lära sig hur man kan göra men jag hade aldrig gett mig på att försöka göra det med just denna bilden om det inte var för kursen.

Hur som helst, här är resultatet och ni får bedöma själva vad ni tycker om det.

För att få biljetter till förhandsvisningarna gäller det att köa. Att köa är ju lite småtråkigt men med gott sällskap blir det trevligare. Och eftersom jag, enligt en till mig närstående person, är lite pinsam och pratar med alla människor så har köande varit trevligt. Andra valde att läsa bok eller tidning i kö, äta lunch, fika eller spela Yatzy.



Jag och Anna-Karin lyckades komma med på lite film på YouTube. Men för att se oss måste du vara snabb och då menar jag snabb. För efter de två första sekunderna har vi redan gått in genom dörren.




Köende gick bra alla tre dagarna så vi har lyckats få se 5 filmer på Biografen Roy denna veckan.
Ond tro, Get him to the Greek, Puss, I rymden finns inga känslor och till sist En sydfransk affär.

I år har jag valt att köra filmtema på mitt Kulturkalas.

I onsdags såg Anna-Karin och jag Ond Tro, som kommer att ha premiär på biograferna i september. Det var världspremiär och jag satt bredvid manusförfattaren Magnus Dahlström. Dessvärre var filmen inte särskilt bra så jag brydde mig inte om att ta autografen eller gratulera till ett bra jobb, vilket jag garanterat hade gjort om det varit fotografen Hoyte van Hoytema som suttit bredvid mig.

Mellan filmerna på Kulturkalaset tog vi en fotorunda och hamnade på Kanaltorget där Big Glenn som Anna-Karin kallar Göteborgshjulet lyser upp mörkret.





Fler bilder finns på Flickr.

Kvällen avslutades på utomhusbion på Kronhusgården. Visa av erfarenheten att det blir tämligen kallt att sitta still utomhus hade vi i år kompletterat våra spagettistolar med var sin sovsäck. Inpuppade i våra säckar satt vi varmt och skönt genom hela filmen.

Igår gjorde vi ett nytt försök och lastade in stolar och sovsäckar i bilen men vid halv tio började det regna så vi avstod filmkvällen. Vilket såhär i efterhand känns som ett klokt beslut eftersom det inte bara var lite duggregn som kom.

Idag och imorgon är det inomhusbio på Biografen Roy och det enda som kan grusa våra planer är att biljetterna tar slut innan vi hunnit fram till kassan. Håll tummarna för oss!

När vi flyttade hit för fyra år sedan befolkades parken av kabelbrännare, uteliggare och irländska asfaltsarbetare. Nu är det helt annat, sedan något år tillbaka har man börjat att rusta upp parken. Hittils har man anlagt totalt 5 km gångbanor, fina planteringar, satt ut bänkar och bord, gjort grillplatser för picknick och byggt en stor härlig lekplats. Innan hösten är planen att det även skall finnas en idrotts- och aktivitetsyta med bland annat basketplan, skateramp och en öppen yta med gymredskap.

Här betydligt glesare mellan folket än vad det är ett stenkast bort på kajen. Så trots att jag möter både barnfamiljer, flanörer och joggare är det få av oss som bor här kring Erikseberg som upptäckt vår nya park, vilket jag tycker är både bra och dåligt. Bra för att man finner lugnet och tystnaden, men dåligt för att det satsats stort på parken och fler borde uppleva det. Så nästa gång du är i närheten, ta vägen ner mot Färjenäs och gå en liten runda upp i parken och titta på förvandlingen.