Tiden går väldigt fort. För två veckor sedan var vi i Berlin för att springa mitt fjärde och Tonys första marathon. 

En fantastisk upplevelse. Det var mycket publik hela vägen och tack vare min fina dräkt blev det många extra heja rop. 

Kerstin som stått med fina skyltar under mina två Stockholm Marathon sprang vid min sida alla det 42 kilometrarna. Det var en väldigt speciell och oförgömlig upplevelse att svänga runt hörnet och få syn Brandenburger Tor och målet strax bakom tillsammans med henne. Den obeskrivliga glädjen man känner när man närmar sig mål den går inte att förklara utan måste upplevas!

 

Eftersom mina supportrar sprang själva denna gången (och förhoppningsivs även nästa gång ) blev det inga loppbilder från Berlin. Så idag har Anna-Karin tagit några bilder på min marathonuniform så att ni får se hur tjusigt klädd jag var i min fina Sverige-uniform.

Det är ingen idé att ni frågar var jag köpt den för den är unik och specialsydd av min goa kamrat Carita. Jag skall vårda den ömt och se till att de får springa många lopp. Återigen ett stort tack till dig Carita, du var med mig varje meter hela vägen i Berlin och det kändes väldigt tryggt.